dexus

Håller på å spåra ur sådär sjukt mkt som bara jag kan nu igen...
Fuck druckit som en sån där häst nu igen på en nameless vardag.. oh fuck it!
Hur ska jag annars kunna bota det här?! Försökt på så många sätt.

Tankar, trötthet och reflektioner består även denna söndag av.
Så värdelöst!

Tröttare än den där sömniga dvärgen i Snövit är vad jag är, vet ej när jag somnade, lr när jag kom hem från ännu en värdelös fylla men gick upp ur sängen runt 14-tiden, ovanligt för mig då 06.00 är ett populärt klockslag för mina väckarklockor.

Söndagar är utan tvekan den absolute värsta dagen i veckan.

Mina tankar och känslor är inte under kontroll nu..

Vad fan hände med den här sommaren?
Vart var alla sköna dagar och nätter på krogen, vart var alla sköna stunder?
Vad hände med polarna som försvann?
Vad hände med ölen jag inte drack upp?

Varför ska man gå upp varje morgon och varför ska jag fortsätta som jag gjort?
Varför ska jag vara så duktig och talangfull?



Vad spelar allt det här för roll i det stora hela när världen inte vill ge lycka?

Varför ska jag komma hem igen, varför ska jag vara nykter idag?

Vad tjänar allt detta till?
Vad ska detta mynna ut i?

Svara på det..

Ibland knäpper det till i skallen och man ser den bissara verkligheten och inser ganska snabbt hur värdelöst allt är.
Att man sliter ihjäl sig och jobbar konstant och blir paralyserad den lilla tid nör man är ledig, den ända anledningen att man går ur sängen är alkohol liksom..
Det är fan en tragisk verklighet men som sagt, jag har en väldigt stark missbrukarpersonlighet, just nu missbrukar jag karriär & alkohol, det sistnämda är iaf det ända beroendet man har kvar utav de fysiska drogerna.
Man upplever fan ingenting och orkar inget när man inte jobbar, sliter ihjäl sig och kommer hem till.. ja ingenting.
Det börjar bli gaaanska tråkigt nu efter ett tag, livet är alldeles för platt.

Jag betvivlar att jag kommer kunna fortsätta leva som jag gör idag särskilt länge, nejfan jag måste ha någon mer glädje i mitt liv än sprit, mat och en bra karriär:
Har redan slagit alla de rekord man kan slå och är en riktig talang på det jag gör, har redan lärt mig italiens matlagningskonst och jag lärde mig dricka som en svamp redan som barn.

Egentligen borde man skaffa en katt att komma hem till och knulla horor på helgerna, men det skulle inte kännas hållbart i det långa loppet.
Dessutom har jag en tendens att försvinna ibland.
Kanske gör jag det på riktigt, kanske flyttar jag till en helt ny och okänd stad en dag, vem vet, dont know the way the wind will blow yet.



Är det en fara när du bara älskar dig själv och dessutom vara den ända du avgudar?

Det vet jag inte, förmodligen är det så.
Får hoppas livet tar en positivare vändning snart, att det finns mer att leva för än jobb och sprit.

En eloge till några av polarna, vissa av er finns där no matter what.

Titeln för denna sommar är "A Summer of Fashion".

Ni som känner mig, förföljer mig och spanar på mig i smyg kommer förstå vad jag menar inom två månader, kan tänkas vara ett oväntat drag, allt jag kan säga är att det är en dyr hobby fast iofs så går det kanske hand i hand med att pengarna har börjat strömma in.
Intressant blir det dock, undrar hur fan man kmr se ut egentligen (^_^)
Men det kommer bli bra, hittils har allt jag tagit på blivit till guld.

Förstår inte hur människor kan köpa ett helt koncept gällande stil och utseende. Med det så menar jag Alla stilar. För ni köper ju näst intill Alltid ett helt koncept och tror att ni är era egna, Haha så kul och patetiskt!

Nu ska jag försöka finna mig i å sommna så fort som möjligt, lättare sagt en gjort, har ett Väldigt varierande arbetsschema.

Vinden blåser sällan dit man vill att den ska blåsa, det är nästan så att det blir tragiskt komiskt ibland. När man försöker köra på den smala banan och hålla sig borta från det mesta som uppfattas som onda ting. Nej mitt problem är inte motgångar, inte alls. Mitt problem är tonvis av motgångar, ungefär som att affären du skulle gå och handla på brann ner samtidigt som du fick en spik igenom foten och en hästspark i ryggen.

Men som sagt motgångar härdar och man ska ta lärdom av dem och försöka växa med hjälp utav dem. Hur svårt det en kan kännas i stundens allvar. Man lär sig med tiden, tro mig. Sen är allt oerhört relativt, det kunde varit sjukt mkt bättre och oerhört mkt sämre, så det är bara att köra sitt race som man alltid gjort och alltid kommer göra.



Att tiden för evig lycka kommer betvivlar jag stark då jag inte kan bekänna dess existens. Realism är ett av mina ledord, det lär knappast hoppa upp några teletubbis från grottorna ej heller rabiessmittade kosvampar. Så man måste se till nuet och det man har fördelen av att kunna påverka.

Med ett hjärta som sover kan man strunta i det mesta och klara det mesta. Det kommer kanske en dag då det vaknar, men det känns som en mycket avlägsen tid i detta nu.