dexus

Ibland knäpper det till i skallen och man ser den bissara verkligheten och inser ganska snabbt hur värdelöst allt är.
Att man sliter ihjäl sig och jobbar konstant och blir paralyserad den lilla tid nör man är ledig, den ända anledningen att man går ur sängen är alkohol liksom..
Det är fan en tragisk verklighet men som sagt, jag har en väldigt stark missbrukarpersonlighet, just nu missbrukar jag karriär & alkohol, det sistnämda är iaf det ända beroendet man har kvar utav de fysiska drogerna.
Man upplever fan ingenting och orkar inget när man inte jobbar, sliter ihjäl sig och kommer hem till.. ja ingenting.
Det börjar bli gaaanska tråkigt nu efter ett tag, livet är alldeles för platt.

Jag betvivlar att jag kommer kunna fortsätta leva som jag gör idag särskilt länge, nejfan jag måste ha någon mer glädje i mitt liv än sprit, mat och en bra karriär:
Har redan slagit alla de rekord man kan slå och är en riktig talang på det jag gör, har redan lärt mig italiens matlagningskonst och jag lärde mig dricka som en svamp redan som barn.

Egentligen borde man skaffa en katt att komma hem till och knulla horor på helgerna, men det skulle inte kännas hållbart i det långa loppet.
Dessutom har jag en tendens att försvinna ibland.
Kanske gör jag det på riktigt, kanske flyttar jag till en helt ny och okänd stad en dag, vem vet, dont know the way the wind will blow yet.



Är det en fara när du bara älskar dig själv och dessutom vara den ända du avgudar?

Det vet jag inte, förmodligen är det så.
Får hoppas livet tar en positivare vändning snart, att det finns mer att leva för än jobb och sprit.

En eloge till några av polarna, vissa av er finns där no matter what.