dexus

Vinden blåser sällan dit man vill att den ska blåsa, det är nästan så att det blir tragiskt komiskt ibland. När man försöker köra på den smala banan och hålla sig borta från det mesta som uppfattas som onda ting. Nej mitt problem är inte motgångar, inte alls. Mitt problem är tonvis av motgångar, ungefär som att affären du skulle gå och handla på brann ner samtidigt som du fick en spik igenom foten och en hästspark i ryggen.

Men som sagt motgångar härdar och man ska ta lärdom av dem och försöka växa med hjälp utav dem. Hur svårt det en kan kännas i stundens allvar. Man lär sig med tiden, tro mig. Sen är allt oerhört relativt, det kunde varit sjukt mkt bättre och oerhört mkt sämre, så det är bara att köra sitt race som man alltid gjort och alltid kommer göra.



Att tiden för evig lycka kommer betvivlar jag stark då jag inte kan bekänna dess existens. Realism är ett av mina ledord, det lär knappast hoppa upp några teletubbis från grottorna ej heller rabiessmittade kosvampar. Så man måste se till nuet och det man har fördelen av att kunna påverka.

Med ett hjärta som sover kan man strunta i det mesta och klara det mesta. Det kommer kanske en dag då det vaknar, men det känns som en mycket avlägsen tid i detta nu.